Hashtag MeToo
En novell
Tittar ut genom fönstret. Ser staden passera. Kvinnor med högklackade skor och kappor. Pensionärer med hundar. Ungdomar som tycks vägra färdas i någon annan konstellation än i grupp, syns på gatorna som susar förbi. Jag lutar pannan mot fönstret och blundar. Låter tonerna av New Rules med Dua Lipa strömma ut ur mina hörlurar. Även om jag kan höra det stökiga gänget med hormonstinna tonårspojkar svagt genom musiken försvinner mina tankar bort och tar mig till en annan plats. En plats där jag slipper åka till det gråa och tråkiga kontoret varje morgon, där jag slipper ha avstämningsmöten med säljchefen varje vecka. Han som har blicken fäst vid mina bröst under större delen av mötena, varje gång. Trots att jag aldrig bär urringat på kontoret eller har särskilt stora bröst. Även om det inte hade gjort det okej, såklart. Han vet inte hur illa till mods det gör mig och jag kommer förmodligen aldrig våga sätta ner foten mot honom. Jag har för mycket att förlora på det.
Jag måste ha slumrat till, för när bussen bromsar in kraftigt och jag slår upp ögonen inser jag att min hållplats är nästa. Jag tar min väska från sätet bredvid och måste passera tonårsgänget för att komma till dörrarna.De tittar på mig och en av dem säger något. Men musiken överröstar vad de än sagt och jag ignorerar dem så gott det går. Tonårsgäng gör mig så obekväm trots att jag är vuxen nu. Hela 26 år. Inte för att jag känner mig vuxen… alls. Jag tar ett steg ut från bussen och inser alldeles för sent att jag är på väg att sätta ner foten i en stor vattenpöl, jag känner hur min Adidassko suger upp mängder med vatten och jag blir blöt ända in på huden. Jag svär tyst för mig själv men tänker sedan att jag bara är 300 meter hemifrån och att det är tur att det hände nu och inte imorse.
Ida kommer över senare på kvällen och jag lagar mat åt oss. Spenatsoppa med ägghalvor som både jag och Ida älskar. Det är lite av vår paradrätt. Jag sätter mig i soffan och Ida lägger bort sin telefon för att ta emot soppskålen. ”Har du läst nyheterna idag?” Frågar hon och tittar på mig. ”Nej, har haft för mycket på jobbet, dessutom har jag haft möte med slisk-Peter idag” svarar jag henne och hon fnissar till, slisk-Peter är det smeknamn vi använder på min säljchef. Ida vet inte att jag mår riktigt dåligt av mötena med honom och det är lättare att fnissa bort det än att erkänna att han skrämmer mig. Jag tar en sked av soppan smakar. Soppan är för varm fortfarande men jag känner ändå på det lilla jag lyckas få på tungan att det är en av dem bättre jag lagat. ”Det är en skådis i USA som gått ut med att hon blivit sexuellt trakasserad på sitt jobb. Hon har tydligen använt sig av en hashtag och nu sprider det sig sjukt fort. Jag såg på min insta nu precis att en tjej från högstadiet, Amanda du vet?” Jag nickar instämmande, jag minns mycket väl vem Amanda från högstadiet är. ”I alla fall skrev hon ut om en sjuk grej hon varit med om. Något om att hennes närmsta chef kladdat på henne under en AW och att hon fick gå när hon berättat det för chefens chef. Hon skrev under med den hashtagen som skådisen från USA gjort och när jag klickade på den kom det upp en sjuk mängd inlägg. Har suttit och läst hela eftermiddagen!” ”Oj sjukt, men hur vågar de skriva ut det på instagram?” frågar jag nyfiket. Ida tar en sked med soppa precis och jag får vänta tills hon svalt för att få svar. ”Ja men de får sjukt bra respons eller vad man ska säga. Kommentarerna är fyllda med andra tjejer som varit med om äckliga män, det är bombat med hjärtan och sånt. Du måste gå in och kolla själv!” ”Vad heter taggen då? Jag följer inte Amanda så jag kan inte kolla via hennes” svarar jag. ”Me too tror jag det var, vänta ska gå in och kolla. De har skrivits jättemycket om det på Aftonbladet idag. Tydligen någon kändis som blivit anklagad också”. Jag sträcker mig efter min telefon som ligger på soffbordet och öppnar min instagram-app. Det är inte svårt att hitta hashtagen och det är flera tusentals inlägg under den. Jag ser en bild på en tjej som liknar mig själv och klickar in på den. Jag läser vad tjejen skriver och klumpen i magen som bildades när Ida berättade växer sig större. Ida vet inte, jag vågade inte berätta för henne, eller för någon över huvud taget om den där kvällen för snart ett år sedan.
Efter jag kollat runt på instagram och Ida pratat på om hur sjukligt beteende män har byter hon till min enorma tacksamhet samtalsämne. Hon märkte inte att samtalsämnet gjorde mig illa till mods och jag pustar ut när hon istället börjar prata om helgens planer. Ida vill gå ut och har frågat några av våra gemensamma tjejkompisar om de vill med. ”Vi kan vara hemma hos mig sa jag till dem, det är ju lite inflyttningskaos men det gör inget” säger hon och ler.
Jag känner att en utgång i helgen hade gjort mig gott. Så jag säger att jag är på och Ida strålar mot mig. Hon vet att jag i perioder inte är så sugen på att gå ut och festa. Ida själv däremot är en riktigt partyprinsessa. Hon känner allt och alla i vår stad och får jämt gå före i kön och bli insläppt på de trendigaste ställena.
Ida går hem strax innan 22 och jag återfår klumpen i magen som jag lyckats hålla undan när jag och Ida pratat om annat. Men oron som funnits där som en ovälkommen gäst så många gånger under året är nu tillbaka. Jag tar upp min telefon igen och fortsätter scrolla bland inläggen. Maniskt läser jag allt jag kan komma över och märker hur fler och fler inlägg påminner om det jag själv varit med om. Jag som hela tiden trott att jag varit ensam i det här. Att ingen någonsin skulle tro på mig om jag berättade om den där dagen i september förra året. Det har nästan gått ett helt år, ändå känns det som det nyss hänt. Jag kan fortfarande minnas hur obekvämt det kändes att helt plötsligt vara ensam med honom i den där badtunnan. Hur jag fick en obehaglig känsla när han hoppade närmre och la sin hand på mitt lår under vattnet och sa med låg röst att han tänkt på hur sexig jag var ända sen jag började arbeta hos dem.
Ett år tidigare
När jag lägger på sista samtalet för dagen fylls kroppen av glädje. Jag har inte bara lyckats stänga en riktigt bra affär utan det är också AW med kollegorna i Jespers föräldrars landställe. Vi ska till och med få bo över och det har utlovats god mat och dryck. Jag stänger igen min dator och Evelin tittar upp från sin. ”Är du redo?” frågar hon och reser sig upp. Jag nickar och ler mot henne. Vi båda tar våra överfulla väskor och lämnar vårt gemensamma kontorsrum. I receptionen står resten av vår avdelning och väntar på oss. De flesta har redan en öl i handen och rummet luktar av parfym från flera håll. Alla är glada, pratar högt med varandra och skrattar. Jesper busvisslar högt och får allas uppmärksamhet. Men för att göra sig ännu mer synlig och hörd klättrar han upp i en fåtölj som står i entrén. ”Som ni vet är det lite festligheter på schemat idag, jag har skickat ut ett mejl med dem som kunde tänka sig köra och vilka som åker var. Har alla koll på det?” Ett jakande mummel hörs och Jesper fortsätter ”Då så, då hoppar vi in i bilarna och åker mot Ljunghusen, adressen står också i mejlet. Om ni inte orkar slå in det på gps:en så följer ni bara efter mig!”. Vi nickar åt honom och sen börjar alla plocka ihop sina saker och röra sig mot dörren. Både jag och Evelin har fått plats i Jespers bil. En stor mercedes-suv med tonade rutor bak.
Kvällen flyter på och mot slutet är alla ganska berusade. Jesper annonserar då att det är dags för bad i badtunnan. Flera personer har redan gått och lagt sig och ännu fler droppar av innan vi hamnar i badtunnan. Tillslut är det vara jag Evelin, Jesper och en annan kille som Evelin haft en mindre seriös relation till ett tag. De har bara ögon för varandra och jag får sitta ensam och prata med Jesper. Jag märker att han är lite väl berusad och känner hur han kommer närmre och närmre. När Evelin och hennes kille inte kan hålla sig längre går de ur badtunnan och försvinner upp mot huset. Det tar inte lång tid innan Jesper är så nära att våra ben ligger intill varandras. ”Jag ska nog också gå och lägga mig” får jag ur mig och försöker resa mig. Men Jesper lägger en hand på min axel och trycker ner mig i vattnet igen. ”Kom igen, inte redan. Vi har ju precis blivit ensamma” säger han och flyttar handen från axel till mitt ryggslut. Han trycker sig närmre och säger ”Du är så jävla sexig, har tänkt på det ända sen du börja hos oss”. Han lutar sitt huvud mot mitt och viskar i mitt öra ”henne ska jag ha, har jag sagt hela tiden”. Jag försöker ta mig loss ur hans grepp men det går inte. ”Sluta” viskar jag medan tårarna börjar rinna. Han svarar inte utan sliter av mig mina trosor. Han är full och aggressiv och jag vågar inte göra motstånd.
När han är klar lämnar han mig i badtunna. Utan ett ord tar han sin handduk och går upp mot huset. Kvar sitter jag, med tårarna rinnandes längst kinderna, oförmögen att ta in vad som just hänt.
Nutid
Jag vaknar på morgonen och tar upp telefonen, på displayen visas hur många nyhetsnotiser om #MeToo som helst. Jag ignorerar dem, orkar inte läsa. Jag öppnar istället facebook. Men där är det också massor med nyhetsartiklar delade. Där kan jag inte låta bli och trycker mig in på en artikel om en kvinna som anmält sin kända kollega för övergrepp. När jag läst klart artikeln går jag in på kommentarerna, trots att det är fyllt med människor som skriver snälla saker till och om den drabbade kvinnan lyser ändå de elaka kommentarerna starkare. Människor skriver att hon får skylla sig själv för att hon inte sa nej, för att hon bara hade badkläder på sig när det hände och att hon säkert var med på det själv. Där och då bestämmer jag mig, för att aldrig, aldrig någonsin berätta vad jag varit med om. Aldrig någonsin låta min berättelse hamna någon annanstans än i mitt minne.
Komentar